Schibsted – från one size fits all till individanpassat

Det är löpande tweaking och tuning som är nyckeln.
– Sverre Munck, fd strategidirektör

Erbjudande & Intäktsmodell

Utveckling som rubriken beskriver är inte unik för Schibsted, inte heller för mediebranschen. Det är en trend som de flesta branscher möter och härrör från ökad globalisering och konkurrens, individers ökade välstånd vilket leder till mer nischade behov och krav och en teknologi som möjliggör det.

I den gamla medievärlden med lokal konkurrens räckte det med få erbjudanden och målgrupper samt priser som kanske justerades vart annat vart tredje år. “De nyckeltal som verksamheten krävde var inte heller speciellt många”, berättar Sverre Munck.

Redan idag är det oerhört mycket mer komplext och vi går mot allt större fragmentisering — och med det ännu högre komplexitet. I dess ultimata form leder det till att varje individ får ett erbjudande anpassat inte bara efter individen utan efter situationen och behovet just vid det tillfället. Dessutom till ett pris som precis motsvarar det kunden är beredd att betala. Vi är inte där än men riktningen är utstakad och det ställer helt nya krav på organisationen.

För att säkerställa att erbjudande och intäktsmodeller hela tiden är optimerade och i fas med omvärlden och målgruppernas behov berättar Sverre att “det är feedback från marknaden som är viktigaste signalen”.

Signalerna visar sig i form av kommentarer från användare och kunder men också i de nyckeltal som noga följs. ”Det är löpande tweaking och tuning som är nyckeln”, fortsätter han.

Alla tidningar de äger har lanserat betalmodeller för innehåll på webben. De har tre huvudsakliga intäktsmodeller:

Abonnemang på premiuminnehåll (freemium) för tidningar som har hög andel lösnummerförsäljning (VG Pluss och Aftonbladet Plus). Dessa nyhetssajter har innehåll för en nationell marknad och har hög konkurrens. Här arbetar de med att från en artikel erbjuda ett djupare innehåll som endast betalande användare kan nå.
Abonnemang på premiuminnehåll (freemium) för lokala tidningar med hög andel abonnemangsförsäljning. (exempelvis Bergens Tidende och Stavanger Aftenblad). Dessa nyhetssajter har innehåll för en lokal marknad och har mindre konkurrens. Ofta har de väldigt hög hushållstäckning. Här arbetar de med att dela upp innehåll i det som är unikt för den specifika tidningen och vad som användaren kan ta del av någon annanstans. Det som är unikt är det som läggs bakom en så kallad betalvägg. Abonnemang säljs antingen som paket där både tidning och webb ingår eller som ett rent digitalt abonnemang.
Mjuk betalvägg valdes för Aftenposten. Aftenposten.no är en nationell sajt medan tidningen har fokus på Oslo med omnejd. (lite som DN eller SVD). Tidningen har stor andel abonnenter. En mjuk betalvägg betyder att alla användare kan läsa en viss mängd artiklar per månad, därefter krävs betalning. Modellen lämpar sig väl i detta fall då Aftenposten kan behålla många av sina nationella besökare (och därmed också sin annonsmodell). Samtidigt har de möjlighet till konsumentbetalning bland de mest lojala användarna, det vill säga de som också har störst betalningsvilja.